MENY
[CRASH]
Vinden ropar och gnäggar förtvivlat.
”NEJ VINDEN!”, skriker jag förfärat. ”Det kan inte vara sant!”
Jag störtar ut ur bilen och springer fram till transportdörren i framdelen av transporten. Jag försöker chockat öppna den, men förgäves. Den sitter fast.
Då springer jag runt till den stora lastningsdörren och lyckas öppna den.
”Åh nej. Vinden…”
Min älskade ponny låg på sidan med ett långt skärsår på ena frambenet som blödde kraftigt. Jag gick fram till honom och satte mig ner vid hans huvud. Vindens ögon var vilt uppspärrade och hans näsborrar var vidgade till max. Jag pratade lugnande med honom och drog samtidigt handen över hans hals. Skärrat ryckte jag åt mig handen när jag kände något varmt och klibbigt mellan fingrarna. Blod.
Mamma kom rusandes in i transporten.
”Åh nej, det där ser inte bra ut.” Sa hon. ”Jag ringer veterinären direkt. Xandra sätt något som trycker över såren så han inte förblöder.”
”Hästar kan blöda såhär i timmar utan att det är någon fara. Men okej.” Sa jag med gråten i halsen. ”Stackars stackars dig. Åh min älskade lilla gubbe. Du kommer bli bra igen, jag ska se till att allt blir bra. Veterinären borde komma snart, då slipper du ha ont.” Jag grävde fram en linda som jag virade runt såret. ”Varför glömde vi ta på transportskydden för? Fan också. Fan!”
Medan jag satt där hörde jag hur Cassandra tog ut sitt raseriutbrott på personen som kört bilen som krockade in i oss.
”ÄR DU HELT DUM I HUVUDET MÄNNISKA?! DET STOD ETT LIVS LEVANDE DJUR SOM NU ÄR DÖENDE I DENNA KVADDADE TRANSPORT! JAG KAN INTE FÖRSTÅ HUR DU TÄNKTE! DU KOMMER FÅ BETALA FÖR DETTA! DET LOVAR JAG DIG!”
”Snälla låt mig få förklara…”
"NEJ JAG VILL INTE HÖRA ETT PISS FRÅN DIG! ODUGLIGA… IDIOT!”
Och med ett ”BANG” hade hon smällt igen bildörren.
0