MENY
Med ett svagt gnissel svängde dörren upp cm för cm. De visste inte vad de skulle få se bakom dörren, men de visste att när dörren väl var öppen så skulle de bli tvungna att gå in i vad som nu väntade på dem.
5 km därifrån.
Mannen satte sig på stolen som stod utanför portarna. Den gav efter lite för hans vikt, men den höll. Han satt där i fem minuter och funderade över varför han hade ansökt om detta jobb. Han hörde hur plankorna på golvet ovan knarrade när folket gick på det. Sakta men säkert gled han in i sömnens trygga famn.
Undertiden som mannen var i full färd med att sova och drömma så började varningsklockorna ringa. En kvinna på våningen över den drömmande mannen skrek till.”Skatan!”
Inget svar.
”Skatan!”, kvinnans gälla röst ekade i husets alla våningar. Den drömmande mannen brummade till i sömnen. Hans luva han hade lagt över knäet åkte ner på marken och mosade några stackars myror som gick och bar på mat och byggmaterial till sin stack. Larmet fortsatte gå, ingen stängde av det. Ingen visste hur man stängde av det. Larmet hade aldrig gått igång tidigare så man hade aldrig behövt veta hur man stängde av det.
0