MENY
”Phil…”, sa hon så gott hon kunde, ”Phil.”
”Jag är här. Jag sitter bredvid dig. Ge inte upp Lisette, visa dem att deras experiment inte funkar! Visa dem det!” Halvhjärtat försökte hans syster skratta till för att lätta upp stämningen, men det kom bara mer blod ur hennes mun när hon gjorde så. ”Schhh…”, hyssjade han henne. ”Spotta ur det där.”
Hon böjde sig fram och spottade. Blodet rann ur hennes lungor och det vitgula löddret gled ner för hennes ansikte.
Lisette satte sig ner på stenarna och försökte andas sakta och lugnt, hon slöt ögonen och rynkade pannan. Phil visste att hon försökte ge sig själv mer inre styrka. Genom att hetsa upp sig på utsidan skulle inte gynna den inre styrkan. Han önskade att han kunde göra något för att hjälpa henne, men mer än at ta henne till killen som de tror ska kunna hjälpa henne kunde han inte göra. Efter några jobbiga minuter för Lisette så var hon på benen igen, dock så var hon helt vit i ansiktet och hon var lite vinglig.
"Phil, jag vet inte hur länge jag orkar stå ut med smärtan...", hon svalde.
0