MENY
”Hela tiden river den mig. Det är jätte svårt att förklara, men det är jobbigt, för jag känner hur den… tar kål på mig…”
”Sch, inget ska få ta sönder dig. Jag har lovat sig att jag inte tänker låta något hända dig, och jag tänker hålla det löftet!” Han tog henne under armen och tillsammans höll de balansen. Han hjälpte henne genom hålet som skapats av stenras, och sedan klättrade han själv ut. De båda hade trott att de skulle komma ut i en liknande grotta, men mot deras förväntningar så kom de nästan ut i den friska luften på en gång. Först blev de tvungna att klättra ner för stenväggen och sedan gå ca 10 meter, men sedan var de i princip ute.
Syskonen drog några djupa andetag när de klev ut i solen. Landskapet var precis som mostern berättat för dem. Berg så långt ögat kunde nå. Dock så var bergen som polerade av oändligt stora jätte-händer, för ytan över hela landskapet var som en böljande öknen, fast av sten.
0