MENY
Efter ytterligare 3 timmar fulla med blod, svett och tårar så befann sig alla hemma.
Veterinären hade sett bekymrad ut på kliniken i Strömsholm när vi hade varit där med hästen. Vinden hade blivit undersökt och man hade fått det bekräftat att han hade skadat höger fram ganska rejält, och en bit av halsen och dessutom hade han fått ont i ryggen. Benet skulle förhoppningsvis läka och bli helt bra, och halsen skulle absolut klara sig utan några men. De hade sytt 17 stygn på benen (1,5 dm ungefär), och 7 stygn vid halsen.
Vinden hade skadat några nerver i ryggen, och man hade upptäckt en liten inre blödning i magen som inte ville sluta blöda helt och hållet.
Läget var stabilt om man inte räknade med blödningen. Varför det inte slutade blöda visste man inte.
”Men han är en hyggligt ung ponny, ni snart 7 eller hur, och de ger sig inte så snabbt. Jag skulle tippa på att han blir fullt återställd inom 16 månader. Det finns goda chanser på att det kan gå på ett år också, men 16 månader är det längsta han får på sig.” Sa veterinären.
Månaderna gick och det blev vinter. Vinden blev bara bättre och bättre. När det gått ett år såg han ut att vara helt frisk. När jag skulle släppa ut honom i hagen en morgon i maj sprang han omkring och gjorde glädjeskutt när jag släppt honom.
”Vinden då! Så du beter dig! Är frisk kanske gubben?” Sa jag med glittrande ögon. Jag blev på strålande humör och sprang in till mamma som stod i stallet och borstade sin svarta varmblodstravare.
”Mamma. Jag tror Vinden är frisk nu. Han kutar omkring som en galning i hagen och gör glädjeskutt..” Sa jag och försökte se oskyldig ut. Mammas häst Presto Najas puffade till mig med mulen och blåste ut varm hästlukt i ansiktet på mig. ”Ah men tokstolle.”
"Tror du det? Ja, det var nog på tiden i så fall! Men vi måste verkligen börja lugnt nu. INGET fusk Mikaela. Han måste få en chans att bygga upp sin kropp på nytt igen.”
För att vara helt säkra bad vi veterinären undersöka honom en sista gång...
0