MENY
[5 minuter senare rullade vi; jag, Cassandra och mamma, ut från gården.]
Vi kom fram till tävlingsplatsen lagom tidigt, så nu var det bara att fokusera. Cassandra och jag gick iväg för att gå banan medan mamma stannade hos Vinden.
”Få se nu, vi kommer in här, då ska vi dit till krysset, sedan vända hit och ta muren. Efter muren kommer trippelbarren..”, sa jag till min kusin.
"Japp, när ni kommer och ska ta trippelbarren får du driva på lite extra, så han verkligen lyfter på hovarna. Efter trippeln kommer räcket. Och sen en oxer, och en till mur sen på den här raksträckan, som är den sista, kommer dessa 3 låga kryss. Det här klarar du och Vinden jätte bra!
”Ja, och det är ju inte så högt trotts allt. Bara 90 cm högt, det är inte så farligt.”
Vi gick tillbaka till mamma och berättade hur banan såg ut. Hon sa att det var ett roligt slut, nästan som studs. Cassandra satte upp mitt hår, och sedan begav jag mig till framhoppningen.
Efter en halvtimme var det min och Vindens tur.
”Nästa tävlande är Mikaela Kristiansson på Vinden!”, talade speakern om. Och så red vi in på banan.
Ungefär tre timmar senare satt vi i bilen på väg hem. Cassandra pratade utan uppehåll hela bilfärden, i alla fall den biten vi kom hann köra.
Hon höll den blågula rosetten framför sig och studerade den noga.
”Tänk att ni inte fick en pokal! Om jag hade vunnit en hopptävling och bara fick en rosett skulle jag klaga!”, sa hon bestämt.
”Det tror jag säkert du skulle.”, sa jag för mig själv samtidigt som jag skrattade inombords.
När vi åkt ungefär hälften av vägen hem skulle vi svänga av vid en korsning för att sedan åka till en rastplats för att kolla så allt var okej med Vinden. Men när vi var mitt i svängen så kommer en bil från filen vi korsar i full fart och kör in i sidan av transporten. Utan någon som helst antydan till att väja undan.
CRASH!
0