Malin Vestergren

Ihopslagna Själar - del 2

Ju närmre dörren de kom desto mer började magnetens kraft att kännas. När de stod en meter ifrån dörren så blev de tvungna att stå bakåtlutade för att inte ramla framåt.

 

”Var kommer denna magnetiska dragning ifrån?”, undrade Lisette förbryllat. Hon kollade hastigt på sin bror, som också han var märkbart förvånad över kraften i magneten.
”Ärligt talat”, svarade han, ”så har jag ingen aning.” Han mötte sin systers blick för en kort sekund, men det var mer än tillräckligt för att han skulle kunna se kampen mellan de två själarna som fanns instängda inuti henne. Chockat flämtade hon till när hon kände att han hade läst henne.
”Gör du det där med flit?”
Han skakade på huvudet. ”Nej, det vet du att jag inte gör.” Phil sänkte blicken och kände sig olustig. ”Kom nu”, sa han.

Sakta sträckte han fram handen mot dörren och placerade handflatan mot avläsningsplattan. När handen var på plats började plattan skanna hans hand, och sju sekunder senare så pep den till och en liten lampa blinkade grönt.
”Är du säker på att det kommer funka? Tänk så kommer vi inte tillbaka igen?”, viskade Lisette så tyst att det knappt hördes. Hennes bor koncentrerade sig på dörren och satte bara pekfingret för munnen för att få henne att vara tyst. Inga fler frågor.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress